Krafterna återvänder och kroppen känns bättre o bättre. Har fortfarande lite infektionskänningar med muskelvärk mm men det blir mindre o mindre. Fortfarande darrig o rätt svag. Kroppen känns som gelé när man gör ngt men det blir bättre dag för dag. Har inte tagit några värktabletter nu på ett tag och det fungerar bra. Fick svar att anledningen till förra bakslaget var en bakterie som var resistent mot de antibiotikas jag stod på då. Den har dock försvunnit nu så tydligen har kombon av de tabletter jag fick haft effekt iaf. Nu ska jag gå ut i kylan på en prommis och försöka få dagen att gå. Att vara hemma dag efter dag suger. Väntar nervöst på analysen av tumören. Fick veta att det oftast tar 4-6 veckor innan analysen kommer tillbaka från patologen. Nu har det snart gått 4 veckor. Jobbigt att vänta men vad ska man göra. Hoppas att jag får vara frisk nu. Får jag det ska jag köpa skumpa till helgen o slå till på en Go-middag åt frun.

Nu känns det som att det iaf går åt rätt håll. Febern har hållit sig borta i snart 5 dagar och krafterna börjar återvända så smått. I går var det tyngre. Mådde väldigt dåligt och svimmade på toan. Blev helt iskall över hela kroppen, kallsvetten rann och det svartnade för ögonen. Jag hann skrika så att frugan kom och tog emot mig. I min värd gick det på några sekunder men frun berättade att hon stod och höll i mig ett bra tag medan jag typ skakade o gick an. Det vill jag aldrig vara med om igen. Galet hur kroppen kan hålla på. Tror det var antibiotikan som slog ut magen så jag fick ngt blodtrycksfall när smärtan blev för stark.

Inlagd på ava med 39 grader feber. Fan. Det började ju så bra. Har jag kvar febern ändå??? Fattar ingenting. Tumören är ju borta. Får antibiotika intravenöst nu. Dom hittade aldrig ngn bakterie före op. Känns son att de inte kommer hitta någon nu heller. Fan.

Är hemma nu. Käkar två sorters morfin och tränar på att gå små promenader. Har idag varit på cv och tagit bort agrafferna (häftstiften) som de dragit ihop huden med. Skönt. De började kännas ju mer känsel som kom tillbaka i operattionssnittet. Har blivit mycket starkare jämfört med när jag kom hem för en vecka sedan. Kommer nog att kunna börja trappa ner morfinet denna vecka. Har inte alls lika ont längre. Det enda som grumlar är oron inför analysen av tumören. Hoppas den kommer snart och att det är goda besked.

Väntar på rond o utskrivning. Smärtan under kontroll för tillfället och det känns jäkligt bra.

Har käkat å så men efter en så här omfattande kirurgi kan det tydligen vara svårt att få igång tarmen igen. Så mina dagar går åt till att hitta rätt nivå av smärtlindring och att reta igång tarmarna. Blir väldigt trött av morfinet och har haft väldigt ont när jag hoppat lite morfin för att kunna vara mer klar i knoppen. Har nu fattat att smärtlindringen måste prioriteras. Slang efter slag har dragits ut och nu åkte den sista (katetern). Fatta vad skönt att inte sitta fast i ngt längre. Guld.

Dom tog en njure! Det var en överraskning. Det var ju bättre än att klyva bukspottkörteln som dom först trodde. Tumören satt inte riktigt som dom tolkat plåtarna. Men det blev en 9-timmars powernapp i går. Håller på att lära tarm o njure att funger igen. Har fått behålla saft o soppa och övar nu på typ fil o grejer. Dom har ju snott en hel njure, bit av tolvfingertarmen och bit av tjocktarmen så det är ett stort ingrepp. Men allt har gått super och återhämtningen går som tåget. Har haft smärtor av bibliska mått stundvis men det är ju korta episoder det är så.

Så är jag inskriven och inlagd på Umeå universitetssjukhus. Druckit laxermedel, lämnat blod och bytt om. Kvällens kommer att gå åt att operationsduscha och springa på muggen. I morgon bitti blir det ny operationsdusch och ryggmärgsbedövning innan det bär i väg till operation och natti-natti... Sedan börjar det hårda arbetet. Undra hur jävligt det kommer bli... Hoppas att man någon gång kan se tillbaka på den här tiden och känna lugn.